En dag på biblioteket

Det är 20 augsti 2004. Klockan halv sex stiger jag upp. Cyklar till stationen. Har höstjackan på mig trots att det inte är 20 grader varmt. Tar tåget till Göteborgs centralstation. Läser Metro på tåget, som min pendlarkompis hämtat. I Göteborg stiger jag på elvans spårvagn. Klockan 7.40 är jag framme vid Samhällsvetenskapliga biblioteket. Jag låser upp både ytterdörren och dörren till biblioteket. Innan jag hängt av mig eller lämnat ifrån mig ryggsäcken startar jag datorerna. Därefter går jag in på mitt rum slänger ryggsäcken på en stol och jackan också och . startar min dator. Därefter beger jag mig ut i biblioteket och fortsätter starta datorerna.

Klockan 7.50 kommer, bibliotekets arbetsledare fru Kornbratt. En elegant, alltid lika välklädd mörkhårig dam. Växlar några ord om vad hennes barn gör och hon frågar hur min fru Anna Larina mår. Klockan åtta kommer Mäster Eckhart. Han haltar nerför trappan från Statsvetenskapliga institutionen. Han tar alltid vägen förbi vaktmästeriet och Statsvetenskapliga institutionen ifall han skulle kunna hitta någon att samtala med. Mäster Echard är bibliotekets nestor. Alla känner Mäster Eckhart, han har arbetat här i 40 år. Jag fortsätter att logga in på datorerna och fru Kornbratt går in på sitt rum Mäster Eckart fipplar med nycklarna till biblioteket. Med ålderns rätt är motoriken inte så bra längre. Jag går inte och öppnar åt honom för jag vet att han ändå går direkt till sitt rum och startar sin egen dator.
-Godmorgon Mäster Eckhart hur är det med benet?
-Jag väntar på att de skall undersöka benet, men nu har jag ont i ryggen också.
-Du får vila dig.
-Nej läkaren säger att jag skall motionera etc. etc.

När jag är klar med datorerna går jag in på mitt rum och går hastigt igenom e-posten. Det är nästan bara skräppost. Det är bara ett från John Keats, det vill säga bokförlaget Dawson. Jag förstår inte allt så jag frågar fru Kornevik som precis har kommit om hon förstår vad de menar med "credit". Fru Kornevik är en vacker ung kvinna med sitt långa kastanjebruna hår dansande ner över axlarna. Ibland har hon knutit upp i nacken. Det är nämligen så att en bok av Robert Adams försvunnit

Sedan går jag in på mitt rum och fortsätter katalogisera uppsatser. Mitt rum är ungefär lika stort som en hästspilta på en lantgård. På väggen finns en bild på en gul ring som hon som satt här innan mig satt upp. På båda väggarna finns bokhyllor med pärmar med kurslistor, fakturor, uppsatser. Jag har två skrivmaskiner, en elktrisk och en egen reseskrivmaskin. På ett litet bord har jag fyra travar med meterhöga staplar av orange deparementsserier. När jag får tid över skall jag ta itu med dem också. I en bokhylla ligger ett antal rapporter som jag bör ta itu med först. glupskt ögnar jag igenom uppsatserna för att bilda mig en uppfattning av vad de handlar om. Får ta allt i ordning. En uppsats om Broken windows kan jag nästan inte slita mig ifrån.

Klockan halv elva hör jag hur Mäster Eckhart hasar sig förbi mitt rum. Förr gick han upp till institutionen halv, men numera går han upp och hämtar posten klockan tjugo i elva. Han kommer tillbaka från institutionen klockan elva, då går han in på sitt rum och ställer om telefonen till lånedisken. Strax efter elva hör jag hur han hasar sig till lånedisken och byter av fru Kornbratt.

Klockan 11.20 går jag ut till den indiska restaurangen. Jag går ut tidigt för om tio minuter vet jag att där är smockfullt. Restaurangen har godast mat men problemet är att den inte är så kontemplativ med alla människor och så att den ligger i en källarvåning

Klockan tio i tolv kommer jag tillbaka till biblioteket och ringer till min kollega tösen Kårefall och frågar vad Dawson kan mena med Credit?

Jag fortsätter med uppsatserna. Klockan 13.30 går jag ut till lånedisken. Det har inte kommit så många studenter ännu. Mäster Eckhart står där och förklarar något om Libris för några studenter. Han har en beige mocka jacka av märket Petroff, innanför den har han en vit och en gul tröja, han har grå byxor och ett par rejäla arbetarskor. Han har plommonformat ansikte och kort välkammat hår.

-Såja kompis, nu får du gå till ditt rum och vila dig.
-Jag ska inte vila mig... Förresten är datorn härute kass.
Mäster Eckhart tar några böcker och hasar sig ner på bottenvåningen. för att ställa upp några böcker.
Så kommer det faktiskt en låntagare och hon har hittat Justitieämbetsmännens ämbetsberättelse från 1989. Tyvärr har hon inget lånekort och hon läser inte här.
-Tyvärr så lånar vi inte ut riksdagstrycket, jag tror inte någon gör det? Säger jag
-De kanske finns på nätet?, frågar låntagaren
-Jag har tittat lite där men inte hittat något där? Fortsätter jag
Hastigt och nervöst tittar jag i Lagrummet, Rixlex och Infolex, men som vanligt är jag för nervös och hon tröttnar snart.

En kvart senare kommer Mäster Eckhart tillbaka.
-Det var en tjej här och hon ville läsa i Justitieämbetsmännens ämbetsberättelse, men hon fick inte låna den.
-Den finns ju i Rixlex, säger Mäster Eckhart och ger mig ett smörigt leende nästan som Tom Selleck i Magnum. Därefter hasar sig Mäster Eckhart tillbaka till sitt rum.

Nu har jag med mig en bokvagn med Departementsserier. Så här den 20 augusti är det inte många studenter ännu. Klockan två är det kaffe igen. Jag känner mig lite trängd för de diskuterar om att män sällan arbetar hemma. Jag försöker försvara mig med att jag inte får hjälpa till. Mäster Eckhart sitter på sitt rum så jag kan inte vänta mig något stöd från honom.

Efter fikat går jag och fortsätter med Ds. Det kommer en forskare ner till biblioteket och vill låna om sina 40 böcker hon har på sitt rum. Med lite enkla klickningar på datorns tagnetbord är det avklarat.

Klockan 15.50 ser jag hur Mäster Eckhart hasar sig ner till nedre plan för att kontrollera att inga låntagare finns kvar på nedre plan. Efter tio minuter ser jag hans skugga slinka in på sitt rum igen

16.00 stänger vi biblioteket. Alla måste gå ut, vi stänger av datorerna, stänger av kopiatorn och sätter upp de sista böckerna. fru Kornbratt make kommer med deras ilskna skälliga hund som alla tycker ät så gullig. Lilla ryttarinnan kommer också och klappar hunden så hon gläfser ännu mer.

Sedan tar jag med mig ryggsäcken. Precis innan jag skall gå knackar jag på Mäster Eckharts dörr.
-Hej då Mäster, säger jag.
Mäster Eckhart morrar något knappt hörbart inifrån sitt rum.

Dagbok augusti 2004

Obs. Alla namn är fignerade

Hösten kommer till biblioteket 26 augusti

Klockan är sex på morgonen och jag har på mig en regnjacka ifall det skille börja regna. Står och väntar vid stationen och ser på buskarna på andra sidan järnvägsspåren. Tänker på hur länge den här bilden skall vara framför mig. Hur många år jag skall stå här varje morgon och vänta på tåget?

Tar treans spårvagn. Går av vid Vasa-Victoriagatan. Går förbi Räddningsmissionen där det alltid står människospillror och väntar på soppa och en brödbit.

Till biblioteket har fru Kornevik kommit och satt igång datorerna. Hon skall egentligen bara vara här en stund och sedan gå och arbeta på ett annat bibliotek om inte hör till historien. Mäster Eckhart sitter på sitt rum. Han stannar aldrig och hjälper till med att sätta på datorerna. Mäster Eckhart är på sätt och vis som Echnaton. Han vet att han i stort sett kan göra vad han vill. Han har en sällsam förmåga att få folk att lyssna på vad han säger. Med ålderns rätt drar han sig tillbaka från allt trälande.

Vid åtta kommer fru Kornbratt. Hon får bråttom att koka kaffe och ställa fram kakor. Biblioteket skall nämligen få besök av två speciella damer. Emmeline Pankhurst från psykologiska institutionen och fru Kortling från G.

Jag sätter mig på mitt rum och gör några Ds:are innan vi får besök. Jag går och hämtar Mäster Eckhart som man helst inte skall störa när sitter och begrundar de svenska ämnesorden.

fru Kortling berättar om den dåliga ekonomin på deras bibliotek. Hon berättar om fuktskade och om att det blir strängare regler för lån av kursböcker om man är sen med att lämna tillbaka dem.

Mäster Eckhart berättar att han har problem med statisk elektricitet när han rör bildskärmar. Fru Kortling säger att han kan ha gummiskor. Jag säger att han kan hålla i ett element.
-Men jag kan ju inte gå omkring och bära på ett element? Protesterar Mäster Eckhart.
Jag säger att han även kan gå barfota för att slippa statistaska elektriciteten.

Fru Kortling berättar hur väldigt ont om pengar de har och att de inte kan nyanställa någon. Efter fru Kortling berättat om hur det är på de andra biblioteken går jag in på mitt rum. Jag fortsätter att katalogisera nya böcker och serier.

Jag äter i lunchrummet. Alla lämnar rummet av hänsyn till mig, så att jag får läsa i fred. men sanningen är den att det inte längre finns något att prata om. Så jag peterar i mig mitt dillkött ensam.

13.30 går jag ut till lånedisken. Där sitter Mäster Eckhart. fru Kornbratt säger att han är på ovanligt bra humör. Jag säger att det kanske är för jag pratar ovanligt mycket med honom.
-Hörru Mäster Eckhart, skall vi se om du finns med i Google?
-Nej jag är inte med, det finns en massa andra Mäster Eckhart i Sverige.
-Men jag har lagt in Mäster Eckhart både i titeln och metadatan i personal.
-Men du titta på professor Platon så skall du se professorns konfirmationsporträtt.
Fram uppenbarar sig ett barbydockslikt porträtt på en vällkammad och leendes Platon.
-Å sjutton, säger jag. Mäster Eckhart har stolt visat det fåniga porträttet förr. Mäster Eckhard är full av beundran förr professorn.

Mäster Eckhart stannar kvar en stund och berättar om sin skivsamling i samband med att jag frågat honom vad han gillar för musik. För ungefär tjugo år sedan köpte han venylskivor för femton kronor styck. Han berättar stolt att han har mellan två- och trehundra stycken.
-Jag har Vivaldis årstiderna, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem. Mozart också. Tycker bättre om Offenbach då. Fröken Kärvebark köpte en Schubert åt mig, CD-skiva, men jag hade ju inte CD-spelare he-he-he-.
-Det analoga ljudet är oslagbart.
-Du menar det digitala? Säger Mäster Eckhart förvånat.
-Nej det analoga är så speciellt.
-Det menar du inte

Mäster Eckhart går småleendes in på sitt rum. Och tänker så trögtänkt hans kollega Sextos Emperikos är.

Ett par rara tjejer kommer till lånedisken och vill ha artiklar av Ackerman. Tyvärr hade dessa trevliga människor bråttom så jag vet inte om de fick vad de ville ha?

-Jag vill läsa mediebarometern.
Sedan kommer nästan alltid vändningen och man fimpas brutalt i golvet.
en tjock, bufflig ljus grabb kommer fram och det syns på honom att han inte har tid att vänta. Han ser ut att vara en missnöjd individ
-Det skall vara den från 2004
-Vi har 2002
Jag haffar fru Kornbratt när jag får syn på henne och frågar efter 2004. Hon hittar den.
Låntagaren skruvar på sig och skall just gå iväg med dem. Jag säger att han måste skriva upp sig på ett formulär. Missnöjt och irriterat kladdar han ner något på helt fel ställe i formuläret. Visserligen känner jag nu spatisitet i min arm, men nu skall allt bli riktigt gjort.
-Du måste skriva telefonnummer också
Han blänger föraktfullt på mig.
-Är det ifall jag skulle ta med mig den?
-Ja.
-På vilken dator har ni Word här?
-Den, jag pekar åt höger.
Efter fem minuter kommer han tillbaka, ännu mer irriterad och nedlåtande.
-Han där sade att de var dom datorerna det var Word på, han pekar åt vänster.
Studenten blir borta vid datorn till stängningsdags. Sedan kommer han och slänger böckerna på disken.
-Det där var en långsam dator ni har.
Ja vad skall jag säga, ensam i världen. Ingen vill fixa våra datorer. Teknikern vägrar befatta sig med oss. Han har fått order att det värdelösa biblioteket skall han inte befatta sig med. Vi är ensamma i världen. Det finns inget hopp som bibliotekarie. Men enligt FN:s allmänna konvention om mänskliga rättigheter så står det att alla människor har lika värde. Det förstår inte de som haft det enkelt i livet utan att känna medkänsla.

Dagen är slut. Säger hej då till Mäster Eckhart. Han är väldigt upptagen med Svenska ämnesord.
Går en sväng till gymet. Det är kontemplativt. Där lever man efter FN:s konvention om mänskliga rättigheter.

Biblioteket 3 september

Tar treans sårvagn från stationen till biblioteket. Går av vid Vasa Viktoriagatan och säger hej då till pendlarkompisen. Utanför Räddningsmissioner hänger trashankarna och väntar på en kopp kaffe och lite soppa.

På biblioteket är det mörkt. Jag sätter på datorerna. Tittar lite extra på som inte kommer igång som den skall. Jag hör hur någon rasslar vid dörren. Jag koncentrerar mig på datorn. Jag förstår att det är Mäster Eckhart. Han hjälper aldrig till med morgonbestyren. Han har annat att tänka på som de svenska ämnesorden. Jag går ner och hämtar tre uppsatser i slutna magasinet. Under tiden som jag gör det kommer fru Kornings med det bruna dansande håret också.
Innan jag går in på mitt rum säger jag godmorgon till Mäster Eckhart. Han muttrar något till svar.

Tjugo minuter i elva lommar Mäster förbi mitt rum, precis som vanligt. Klockan elva prick går han ut i låneexpeditionen. Direkt börjar stöldlarmet gå, he-he-he. Det är nämligan så att om larmet går så får låntagaren passera bågarna tills larmet inte ljuder, väskan jackan, mobiltelefoner, nycklar osv.

När jag skall gå på lunch och går förbi Mäster Eckhart som står i lånedisken är Mäster i uppror. Skrivaren till låntagardatorer spottar ut sidor och artiklar.

-Det går inte att ha det såhär... Det är kaos. Hinner han säga till mig innan jag går och äter kina mat.

Mannen bakom mig på kinarestaurangen tar om kaffe fem gånger.
sedan spottar han och fräser ocgh snyter sig i servietten.

Efter lunch går jag till låneedisken. Mäster Eckhart sitter där i lugnan ro. Jag försöker säga något alldagligt vänligt för att säga till Mäster att jag är här.
-Skönt att det är fredag Mäster. Theresa och jag brukar ha det lite trevligt på morgonen och ära ett ägg till fruckost... Försent upptäcker jag min fadäs. Mäster Eckhart är tyst en stund men sedan tar han bladet fån munnen:
-Ägg... Det är nästan det värsta man kan äta. Det är ett levande väsen i ägget, och dessutom är det fullt med orent i ägget. Ägg och ostron är det värsta man kan äta. Har du ätit ostron?
-Ja i...
-Jag åt ostron innan jag blev vegetarian och redan då tyckte jag illa om det. Det var professor Leukippos som bjöd mig på ostron en gång och det var det äckligaste jag ätit.
En låntagare frågar mig om hur man hittar SOU:er. Rixlex?. Jag ser hur Mäster Eckhart tittar upp beredd att kommentera, SOU:er är hans specialité, men han är tyst den här gången.

-tant Floghult kommer aldrig att kunna arbeta kväll nästa vecka.
-Det innebär att du får stanna kvar hela kvällen, säger jag retfullt
Mäster Eckhart svarar inte på sådana lumpna försök till att vara lustig.
Två flickor kommer och säger att de inte kan hitta en rapport CCV. Jag ringer och frågar om inte Mäster Eckhart kan stå i lånedisken ett tag. Det brukar nämligen vara så på fredagseftermiddagarna att bara jag och Mäster Eckhart är de enda från personalen som är kvar. Efter en stunds dividerande med Mäster kommer han linkandes ut. Jag går med studenterna och hämtar rapporten.
Efter att ha stört Mäster Eckhard på hans rum vill han prata. Eftersom han ändå hankat sig hit.
-De här rapporterna går inte att hitta det går inte att ha det så har du sagt till låntagarna att de står längst ner när Christine från Chichester var här poängterade poängterade hon att rapporterna var omöjliga att hitta... (Mäster Eckhart hämtar andan men jag hinner ändå inte säga något)hon tyckte det var en vansinnig ordning bland rapporterna etc etc.
Mäster går tillbaka till sitt rum

Jag sitter och övar lite på Svemed och elektroniska tidskrifter och hjälper några låntagare med e-artiklar.

1 oktober

Det är en kylig höstmorgon som jag cyklar till stationen. Det är 1 plusgrad hemma, lite längre inåt landet är det 1 grad minus berättar en dam som pendlar samtidigt med mig. På Drottningtorget är det en strålande höstmorgon. Så här tidigt är här bara pendlare som kommer i en jämn massa, som en fårskopck till sina arbeten. Jag kommer på elvans spårvagn. Nu när skolorna har börjat är det ganska bra för skolungdomarna åker oftast med treans spårvagn och då är det fullt och stökigt på vagnen.

När jag kommer till biblioteket överraskas jag av att alla datorerna är på i biblioteket. Det kan inte vara Mäster Eckhart som har kommit ännu för han sätter aldrig på datorerna och på fru Kornbratt rum är det släckt. Efter en stund när jag gått och skrivit in lösenorden och lagt in maten i frysskåpet ser jag att det lyser i fru Kornings rum, men hon är inte där. Jag ser att alla beställningslapparna i kapseln för hämtning i Magasinet är borta. Jag lägger ihop 2 + 2 och anar att hon är i Magasinet. På förmiddagen skall hon arbeta på ett annat bibliotek, men hon kommer ändå först hit.

På morgonen är jag i låneexpeditionen. Leibniz från Institutionen för Socialt arbete kommer glad i hågen ner till biblioteket. Hon vill ha en doktorsavhandling till biblioteket till i nästa vecka. Klockan elva när jag går av min tid i informationen och har växlat några ord med Mäster Eckhart så händer allt snabbt. Jag beställer boken från G, inte i Leibniz namn utan i Spinozas namn eftersom Leibniz inter har ordnat tillstånd att skicka böckerna mellan biblioteken.

Efter lunch kom fru Kornbratt från sitt möte. Efter Mäster Eckhard tog hon över. Jag berättade för fru Kornbratt om problemet med Spinoza som lånade via en annanans kort och ändå kom boken inte i tid.
-Du fjäskar, sade Mäster med ett illmarigt leende.
-Det kallas inte fjäska utan tjänstvillig, förtydligar fru Kornbratt.

Jag ringer G och hör om lånet av doktorsavhandlingen. Marie Curie där hade ringt till Leibniz och berättat att boken inte kunde komma idag.

15.55 går jag ut i låneexpeditionen och säger till studenterna att biblioteket stänger klockan 16.00. Jag "fjäskar" och säger hej då till alla och önskar dem en trevlig helg.
-Bry dig inte om Mäster, han "fjäskar" själv för professorerna.
-Nej jag bryr mig inte. är det någon jag "fjäskar" för så är det Mäster Eckhart själv.
Jag stänger av datorn på mitt rum. Knackar på Mästers rum. Mäster sitter försjunken i Svenska ämnesord. Säger hej då till Mäster.
-Jag hoppas inte du tog illa vid dig för att jag sade att du "fjäskade", det ber jag om ursäkt för i så fall.
-Nej för sjutton, är det någon jag "fjäskar" för så är det dig. Men du fjäskar väl för professor Schelling...
-Jag har ju känt Schelling i så många år etc etc.
-Ursäkta jag måste gå och träna på gymet nu, du har inte börjat ännu?
-Hrmpf.

Ute skiner solen. På gymet tränar jag jag ensam som vanligt. Hälsar bara på personalen. Jag är utanför inneolket. Men det är väl okej. Jag kan aldrig prata som de smidiga, vältränade innefolet. Men hemma väntar min fru och det känns fantastiskt.

Obs. Alla namn är påhittade

11 november på biblioteket

Kommer med, elvans spårvagn. Ett gråsjaskig gryning smyger sig in mellan gatorna i Göteborg.

Det är mörkt i biblioteket när jag kommer. Inte ens den trevliga städerskan fröken Kappvard har kommit. Jag tänder ljusen, och börjar sedan sätta på datorerna. Då kommer lilla fröken Kappvard och hälsar vänligt. En kvart i åtta kommer vår arbetsledare fru Kornbratt. Hon är som vanligt elegant klädd. Idag har hon svart regnkappa och svart kjol. Klockan åtta kommer Mäster Eckhart hasandes nedför trappan från Stadsvetenskpliga institutionen. Han fipplar med nycklarna. Mäster nickar mot både mig och fru Kornbratt.
-Hur är det idag Mäster?
-Ja, det blir bättre.
-Har du fortfarande smärtstillande medel?
-Nej de har jag slutat med, de kunde jag inte ha.
-Ja jag minns i förra veckan när du komm till jobbet och var alldeles groggy när du ätit smärtstillande.
Mäster Linkar in på sitt rum, jag hör när han sätter på datorn.
Jag tar och hämtar uppsatser från slutna magasinet. Det är oftast Mäster Eckharts uppaser. Han vill ogärna lämna ifrån sig dem och absolut inte ha dem i de öppna samlingarna.
Sedan kontrollerar jag så att det går att skriva ut på de båda utskriftsdatorerna för låntagarna och det går bra just nu. Under tiden vattnar fru Kornbratt blommorna och tar hand om posten. Mäster börjar genast katalogisera så fort han kommer in på sitt rum.

Tjugo minuter i åtta dricker fru Kornbratt och jag kaffe. Fem i nio går jag in på mitt rum och tar itu med en avhandling om arbetsmotivation som jag katalogiserade i torsdags. Upptäcker till min fasa att halva boken är bilagor och jag har skrivit fel paginering. Ack så klumpigt av mig. Men situaionen kunde varit värre, i Irak till exempel. När jag gjort klar boken ställer jag ut den på nyhetshyllan. Sedan fortsätter jag lägga in exemplarposter på Statens Offentliga Utredningar i Libris och sedan IDA och GUNDA.

Idag äter jag lunch på Kinarestaurangen Lai Wa. Tösen i kassan har idag svart skjorta och jeans. På fötterna har hon badtofflor torts att det är ganska kyligt väder. Senare kommer det enn annan kinesisk tös och dukar av, hon är något äldre. Hon har också tofflor på fötterna. Idag är det mest ensamma män som äter här, de vill väl ha lite lugn och därför väljer Lai Wa?

På en bänk utanför Räddningsmissionen sitter ett glatt sällskap och dricker öl. De liknar lite personerna i Potatisätarna av Vincent van Gogh. Jag snaglar på dem men vill inte störa dem i deras munterhet.

I låneexpeditionen finns Mäster Eckhart. Han står faktiskt och och visar en låntagare hur hon söker i vår lokala katalog. Något som irriterar honom mer än det mesta är om de tittar på något annat än katalogen på datorerna för då måste han starta om datorerna och han kan inte det. Ingen får stressa Mäster Eckhard. Han är medveten om att han är nestor och stolt över det. Jag lånar snabbt ut fyra böcker åt en liten rar tjej från Journalisthögskolan innan Mäster Eckhard kommer linkandes för att hjälpa.

Journaliststudenterna har undervisning i riksdagstrycket just nu. Då gäller det att hålla tungan rätt i mun när herr Krappmyr har sin undervisning. De skall ta reda på hur en lag kommer till. Jag blir först alldeles stum men tar några sekunder för eftertanke sedan.
-Om i först tittar i Svens författningsamlingsregister och slår upp lagen i SFS, så skall det där stå år och nummer till propositionen osv.

Några minuter över fyra säger jag hej då till Mäster Eckhart som muttrar något ohörbart. Sedan tar jag sexans spårvagn till gymet Pyramiden.