Mindre två timmars flygresa från Bangkoks turistvimmel ligger Kambodjas huvudstad Phnom Penh med ca två miljoner invånare. Här myllrar det visserligen av människor på gatorna och råder ett hektiskt folkliv men men turisterna är fåtaliga. Andra kulinariska dofter än Thailands möter en på marknaderna och i stället för Bangkoks bilar trängs här mopeder och cyklar med fotgängare. För en svensk är kulturkrocken mycket märklig. När såg du till exempel sist en cyklist med en stor grå galt på pakethållaren? Eller ett helt flyttlass? Skillnaderna blir än påtagligare på landsbygden. Motorcyklisterna tutar oavbrutet för att visa att "här kommer jag och jag är snabbare." Kambodja har mycket mer än huvudstaden att erbjuda. De magnifika templen kring Angkor, badstränder i de södra delarna och snart kanske kanske snart också möjligheter att vandra bland bergen i landets norra del. Utvecklingen går så snabbt här att alla försök att ge rekommensationer snart blir inaktuella.

Även om du bara har ett begränsat intresse för antika byggnader och arkitektur är Siem Reap och Angkor något du inte bör missa. Precis som den klassiska Terra Cotta armén i Xi'an och de egyptiska pyramiderna är det ett underverk som besökaren aldrig glömmer. Vad som gör Angkor extra storslaget och spännande är att tempelkomplexen ligger gömda inne i den tropiska regnskogen. I templet Ta Prohm (1186) kramar stora trädrötter dess murar och vegetationen slingrar sig över stenar som varit delar av inponerande murverk. I slutet av Francis Coppolas film Apocalypse Now, visas kan man skymta kulisser av templen i palatsen kring Angkor.

Ungefär 8,5 miljoner människor bor i Kambodja. De flesta invånarna tillhör den etniska folkgruppen Khmerer, men det finns också minoriteter av kineser och vietnamneser i landet. Landet är emellertid inget vanligt chartermål så det är värt att ha planerat resan innan och läst om landet. Även om resenären bör iaktta viss försiktighet i landet så vore det fel att överdramatisera svårigheterna.

Såväl Thai Air som Royal Air Cambodge flyger dagligen mellan Bangkok och Phnom Penh. Royal Air Cambodge utökar snabbt sina destinationer. För närvarande finns förbindelser med Singapore, Hong Kong, Kuala Lumpur, Hanoi, Ho Chi Minh-staden, Vientiane och Moskva. Det går även att resa landvägen från Vietnam och över gränsen till Kambodja. Att åka buss och tåg medföra vissa risker, fortfarande finns många minor kvar och det händer att trafikanter blir rånade av banditgäng. Länge har landsvägsbussar inom landet varit helt förbjudna. Kort sagt kan det vara värt att höra sig för om möjligheterna att resa vissa sträckor. Allting förändrar sig emellertid snabbt i landet. I Kambodja är det mycket billigt med taxi, speciellt om man är några stycken. Att åka båt på Mekongfloden och dess bifloder är förmodligen det vanligaste sättet att ta sig till olika delar av landet. Dessutom erbjuder inrikesflyget relativt billiga förbindelser.

När du kommer till Phnom Penhs flygplats gäller är det bra att ha några dollar till hands för att betala det visum, som ordnas direkt på flygplatsen. Det kostar tjugo dollar att komma in i landet och dessutom vill kontrollanterna ha två passfoton för visumet. Om du saknar fotografier så finns det en fotoautomat.

Vid flygplatsens utgång är det lätt att känna sig bortkommen bland alla människor som är villiga att för en billig penning köra dig till staden. Det är en regel i de flesta länder, men det kan nog inte påpekas för många gånger: gör upp om priset innan föraren kör, men betala aldrig förrän du är framme. Om du inte är farträdd bara har lite bagage och bara har några riel på fickan kan du ta motorcykeltaxi. Med den kommer du ända fram till hotellet riktigt billigt, för bara några kronor omvandlat i svenska pengar.

Bland budgetresenärer är sedan en tid Hotell Capitol ett populärt hotell. Där samlas västerlänningar och diskuterar läget i landet. På hotellets restaurang kan du få hjälp med det mesta som behövs för din resa och personalen där håller sig ajour om var det kan vara farligt att resa. De känner också till priser och har tillika utflykter från Phnom Penh. Förmodligen ändrar sig priserna snabbt men i september 1995 kostade ett rum fyra dollar natten. Då det ofta är hål i myggnäten rekommenderar jag dock att ta med tejp eller eget nät. (För mig gick hela mitt sista paket plåster åt för att klistra på hålen!) Det lär inte finnas malaria i Phnom Penh, men det är bäst att vara på den säkra sidan, och dessutom slipper du andra eventuella febersjukdomar som kan spridas via mygg. Sedan skall du naturligtvis ha ätit malariaprofylax och åker du till en del avlägsna platser i djungeln skall du över huvud taget inte bli biten för där är en del myggor resistenta mot malariaprofylax! Åker du ändå till platserna för dessa myggor så ta på dig långbyxor och strumpor och använd myggolja. Dessutom finns det kolera i landet. Vaccinationscentralen i Sverige hjälper dig med preventiva vaccinationer. På plats kan det vara värt att tänka på att skala frukt och kanske inte ta emot frukt som främlingar erbjuder dig.

Trafiken i Phnom Penh är tät som en gröt, det är dock mest cyklar och mopeder. Även om kambodjanerna arbetar kopiöst med att bygga upp staden så ser de flesta gatorna i huvudstaden ut som leriga traktorstigar.

Mitt i staden finns en stor marknad där det säljs hundar, sköldpaddor, kryddor, fisk och allehanda maträtter. Där finns också möjligheter att köpa kläder, hattar för den brännande solen, eller också kan du göra som khmererna själva gör: vira en rutig halsduk över huvudet som skydd mot solen. Det finns emellertid inte bara matvaror och kläder där utan också smycken i guld och silver. För en svensk är det mycket som är avvikande från vad du är van vid till exempel dofter av frukter och kött på marknaden, eller rökelse när du närmar dig templen. Utöver ljuden och lukterna så är den bastuvarma hettan något som möter dig direkt. På natten ligger du och kippar efter andan under myggnätet, och vinden från fläkten i taket vill inte nå fram till dig.

När du är mitt ute i trafikvimlet anar du inte att det finns åtskilliga ställen att koppla av på. Det kan rekommenderas att på ett ganska tidigt stadium ta sig till FCCC (Foreign Correspondence Club). På en anslagstavla finner du information om vad som händer i landet: Personalen är trevlig och svarar gärna på frågor, på väggarna hänger det intressanta men makabra fotografier på väggarna från tiden precis efter Röda Khmerernas terror-regim. Det kan vara avkopplande att fika eller äta något i klubbens restaurang samtidigt som du tittar ut över den bruna Mekongfloden som makligt flyter förbi. Nationalmuseet är också det värt ett besök. Här finns många antika Khmerskulpturer och en hel del som är hämtat från Angkor. Kungliga palatset och helgedomar som Silver Pagoda och Wat Phnom är tre andra platser som du inte bör missa.

Det finns gott om restauranger, med till exempel västerländsk, indisk, vietnamesisk och kinesisk stil. Den kambodjanska maten är inte så olik den thailändska, ofta består den av soppa med nudlar, fet friterad mat i små bitar som bäst plockas med pinnar. Till nästan allt äts ris som vanligtvis beställs för sig.

Om du vill ha något att svalka dig med finns isthe och iskaffe. Trots att det kanske inte alltid är bra för magen att dricka drycker med is i så är cafeernas fruitshakes och milkshakes väldigt goda.

För tjugo dollar med raecerbåt från Phnom Penh, eller för ungefär tolv dollar med taxi (311 kilometer) når du Siem Reap. Det är en gemytlig stad som är utgångsplatsen för exkursionen in till Angkorkomplexet. Andra möjliga färdsätt är en flodbåt som tar tjugofyra timmar för 5 dollar eller att flyga för cirka 45 dollar från Phnom Penh.

Den snabba båten går direkt till stadens hamn eller brygga. Den farkosten som tar längre tid stannar innan bryggan och du får byta till en mindre flodbåt. Vid den passkontrollen antecknas hur länge du skall stanna i Siem Reap och var du skall bo. Om du inte vet var du skall bo så anlitas en moped på plats som kör dig på leriga och gropiga vägar till ett guesthouse som mopedförarna och personalen i på kontrollstationen väljer. I Siem Reap dyker det upp allt fler hotell och guesthouses. Ett guesthouse som ger all tänkbar service är Takeo guesthouse. Rumskostnaden var i september var två dollar natten och middag kostade en dollar.

När du ger dig ut för att upptäcka Angkor är det bäst att ta god tid på dig, helst flera dagar, för området är stort. Inträdet till Angkor kan tyckas dyrt i jämförelse med vad annat kostar i Kambodja. Men med tanke på vad du får se så är det inte mycket. En tredagars biljett till Angkorbyarna kostar 40 dollar (Ca. 280 kronor) och vill du ha en bra vägvisare betalar du knappt 20 dollar för tre dagar. Innan du ger ger dig ut för att upptäcka templen kan det vara bra att tänka på att ha solida skor, dels för att det blir mycket klättrande i templen och dels för att skydda mot giftiga ormar.

Templen är byggda mellan år 800 och 1300. Det templet resenären först kommer till är Angkor Wat (1113-1150). Detta gigantiska rektangulära hindutempel som reser sig ur djungeln byggdes till hyllning för guden Vishnu under perioden då Suryavarman II härskade. Det är bäst att besöka templet i gryningen då skuggorna bildar ett suggestivt mönster mot de karga stenblocken. Besökaren vandrar den 475 meter långa vägen mot huvudbyggnaden. Hela templet är omgärdat av en 190 meter bred vallgrav. Vägen till helgedomen är kantat av bibliotek, simbassänger, reliefer och skulpturer. Trapporna upp mot templet är så gott som lodräta och avsatserna är hala och smala. Tornet i mitten mäter 61 meter och även om turisten inte klättrar ända upp till toppen så är det lätt att få svindel. Att vandra i Angkor Wat i soluppgången ger en overklighetskänsla, det känns som att vara med i en film eller vara upptäcktsresande.

Från Angkor Wat är det en kort sträcka till tempelstaden Angkor Thom Från den södra porten kommer du först till Bayontemplet (1177-1230) där de kolossala gudastatyerna leende tittar på dig från alla håll. I Ankor Thombyn finns även templen Phimean Akas och Baphuon.

Utöver alla templen så är vegetationen och människorna något att minnas. Folket är nyfikna och glada över att träffa turister. Då landet under flera år varit praktiskt taget stängt efter att ha trasats sönder av såväl yttre fiender, inbördeskrig som inkompetenta ledare och på sjuttiotalet styrts av tidernas grymmaste terrorregim, så ser invånarna att landet nu tycks vara på rätt väg. Ett tecken på fred är att turister vågar sig hit.

Om du har turen att få motorstopp mitt ute på landsbygden och får promenera lite bland gårdarna möts du bara av leenden och människor som tycker det är roligt att se en storväxt annorlunda människa från ett avlägset land. Vad du kan se är en finklädd flicka i solhatt som promenerar med en väldig tjur i ett snöre... eller en liten pojke som kommer ridande på en kolossal buffel! Kanske det rätt vad det är faller ett tropiskt störtregn och du får ta en paus i ett tält där en soldat har sin boning. På tältväggen hänger hans gevär på en krok.

Det är också möjligt att vandra i bergen i norra Kambodja och besöka bergsfolk. Om vägarna medger så är det görligt att ta sig till Stung Teng och sedan fortsätta norröver i Ratanakiriprovinsen. Det går också att ta sig dit via Vietnam. Dessutom går det flyg till Ratanakiri. I norra Kambodja finns frortfarande orörd natur och där lever bergsfolk som inte är lika vana vid turister som de i exempelvis norra Thailand. Det kommer förmodligen att dröja länge innan det blir samma turistinvation som i Thailand; dessutom är det osäkert om kambodjanerna verkligen vill ha lika stor mängd turister. Innan du ger dig ut på landsbygden bör du kontrollera att det är säkert och att området är fritt från landminor. En ledsagare som känner området är förmodligen nödvändigt.

Om du väljer att ta bil, till exempel mellan Phnom Penh och Siem Reap, så kan du med fördel stanna till i Kambodjas näst största stad Battambang. Jag tror de flesta vägtransporter är ganska säkra nu, men försäkra dig om det går bra att färdas just den rutten. Mig veterligen har det inte dödats någon västerlänning sedan 1979, men resehandböckerna varnar ändå för vissa platser och vissa färdsätt i landet.

Kambodja är ett av världens fattigaste länder, men utvecklingen går väldigt fort framåt. Tre fjärdedelar av landets yta består av skog. De viktigaste handelsvarorna är timmer, naturgummi och ädelstenar. Majoriteten av medborgarna arbetar med fiske och lantbruk, därför är de näringarna speciellt viktiga för landet. Detta innebär att bönderna är väldigt beroende av vädret; gynnsamt väder gör slammet kring deltat kring Tonle Sap sjön synnerligen bördigt. Tonle Sapfloden är en biflod till Mekong och under regnperioden byter strömmen riktning! Tonle Sap sjön är sydostasiens största och en av de fiskrikaste. Klimatet är tropiskt monsunklimat och mellan mitten av oktober till mitten av april är det regnperiod.

Landets politiska situation är inte helt friktionsfri. Korrupta politiker och censurerade tidningar är något man ofta hör om.

I augusti dömdes redaktören för Khmer Ideal Newspaper att betala 10 miljoner riel eller 4000 dollar för desinformation om förste premiärminister prins Nordom Ranariddh och andre premiärminister Hun Sen. Om redaktören inte betalade väntade två års fängelse.

"När den fattiga landsbygsdsbefolkningen har tillräckligt med mat, skydd, utbildning och fundamentala bekvämligheter, först då kan man predika demokrati /.../." Mat först och demokrati sedan är prins Norodom Ranariddhs budskap.

Röda Khmerernas regim, då mellan en och två miljoner människor dödades är ett brott mot befolkningen som fortfarande diskuteras bland gemene man och skrivs om i tidningarna. Lägger du därtill alla som dog av sjukdomar, överarbete och svält så blir siffran på de som dött avsevärt högre. Den andre premiärministern Hun Sen förordar med många andra en internationell tribunal för att utröna och döma dem som var ansvariga för brott mot mänskligheten under Röda Khmerernas styre. Hun Sen tror att detta skulle vara det bästa för att hindra att det terrorstyre som varade mellan 1975-1979 skall upprepas. Det är viktigt att de skyldiga för massmorden får en riktig rättegång.

Röda Khmererna är nu tillbakapressade i norr och mot den thailändska gränsen och enligt Phnom Penh Post och the Nation lämnar många soldater Röda Khmerernas armé. Sedan inflödet av vapen och ammunition från Kina och Thailand strypts så har Röda Khmerernas situation blivit allt besvärligare. Inom Khmere Rouge sker en jakt på möjliga avhoppare. Till exempel blir soldater som lyssnar på den statliga radion avrättade! Den enbente general Ta Mok och de andra åldrande ledarna av Röda Khmererna tycks ämna slåss till sista blodsdroppen för att återupprätta en stängd kommunistisk diktatur. Phnom Penh Post skriver att soldaterna nu bara slåss av rädsla för såväl den statliga armén som sina egna generalers vrede. De krigar genom att spränga broar, lägga ut fler landminor och förgifta grödor. Det finns också uppgifter om att det tillverkas en ny typ av bomber som exploderar om man öppnar cigarrettpaket eller i mjölkpaket.

I Röda Khmerernas soldatskola drillades de och blev oerhört plikttrogna och löd order in absurdum. Diciplinen inom armén är stenhård. Phnom Penh Post intervjuade en avhoppad soldat som säger att han tvingades gå med i K.Rs armé när han var 17 år och under de 22 åren som han stred för Khmer Rouge så sov han i träd i 18 år!

"I drive you to Killing Fields for three dollars". Det är sannolikt att en mopedförare vill köra dig till de ökända gravfälten även om du anlitat honom för att köra dig någon annanstans. Dels är det förstås för att tjäna pengar men framför allt för att visa vad Röda Khmererna gjorde under de åren de hade makten. Ibland fick jag känslan av att folket levde i något slags chocktillstånd efter deras "Holocaust". Människor jag träffade som var i åldern trettio år och uppåt hade någon nära släkting som mördats av terrorregimen som härjade under sjuttiotalet. Det är ger en viss suggestiv overklighetskänsla att promenera på ängen där för några år sedan ungefär 17 000 människor hade slängts i massgravar. Nu låg det bara lite vatten i gravarna men bredvid varje hål fanns det en skylt där det stod hur många kroppar som hittats i massgraven. Kranierna hade staplats upp på hög i ett högt monument, noggrannt stod det nertecknat ålder och kön bredvid huvudskålarna. Allt var kusligt stilla och fridfullt, fåglarna sjöng och runt den inhägnade massgraven arbetade bönderna på sina risfält. "Pol Pot hatar människor, därför beordrade han massmorden", sade min mopedchaufför sammanbitet. Han berättade också att det finns över tjugo liknande fält på olika platser i Kambodja.

Tuol Sleng var fängelset där över 17 000 fångar satt. De torterades och forslades ut till Choeung Ek, "Dödens fält" utanför Phnom Penh. Tortyrkamrarna i fängelset är grå, kalla och den enda möbel som finns är en säng utan madrass. På sängen ligger ett järnrör och en burk. På väggen hänger ett svartvitt foto av hur fångarna torterades på de mest bestialiska sätt. Trots att du på förhand anar vad du kommer att få se så blir upplevelsen en chock. Allt står kvar och är vara så påtagligt att du nästan får känslan av att vara nästa person att bli plågad. Utanför tortyrkammaren finns regler nerskrivna för vad personerna som förhördes inte fick göra, till exempel straffades tårar med elektrisk ström på känsliga delar av kroppen.

I andra rum finns fotografier på alla som mördats, rum efter rum med små porträtt på ansikten, en del skräckslagna och somliga trotsigt allvarliga och kvinnor med små barn. Cellerna som fångarna dvaldes i var trånga och små och de påminner mest om trånga spiltor. På översta våningen ligger salarna med fängelsebojor i väggarna.

Röda Khmerernas styre är en mörk och skamlig epok i mänsklighetens historia.

Denna sida tillhör Klas Petersson