Dagbok

Påskdagen 20/4 2003


Aristoteles

Sov till halv nio, ganska skönt men ovant. Kristina sov fortfarande när jag gick upp. Har två nya mjuka sängar.
Gick upp och satte igång datorn. Vet inte varför eller vad jag egentligen skulle titta på så det blev Aristoteles
Sedan gjorde jag frukost. Skrev i två timmar på en idiotisk text.

Klockan elva cyklade jag och tränade. Det hade börjat komma vintergäck i parken nära kyrkogården. Jag blev lite uppmuntrad ett ögonblick.

Det var inte så mycket folk på gymmet. Min favoritövning är bänkpressen. Inte för att jag lyfter speciellt tungt, jag är rädd för att få vikten över mig och inte orka pressa upp den. Men det är i alla fall en njutning att ligga på rygg och trycka upp vikter.

Jag skäms alltid för att Kristina gör så mycket hemma och jag är en slöfock. Jag har inget att säga till mitt försvar annat än det än det dubiösa slagetunderbältetutrycket "Det är mitt liv och jag gör vad jag vill med det..." Det håller inte att alltid försvara sig med att jag är en nolla, en bluff. En lus i tillvarons utkant. Någon som skriver för ingen.

Har fått en gammal Fiat som inte går i arv. Åkte pendeln för att änn u en gång försöka starta den. Resan var meningslös för inte heller denna femte gången gick det att starta den. Min fru skällde på mig och sade att "en som inte kan något om bilar skall inte heller ha någon..." Inte ens skriva kan jag men jag gör det ändå.

Kristina lagar mat och sätter upp gardiner. Jag bara skriver. Min underbara fru ser trött ut.
Är det egoistiskt att koppla av och försöka få tillvaron så uthärdig som möjligt. Jag älskar min fru och tycker om böcker. När jag arbetar arbetar jag mycket koncentrerat och engagerat.

Klockan är 20.10 20/april. Skall snart sätta på en 17 minuters version av Pink Floyds "Insterstellar Overdrive" från 1966 och jag skall fortsätta läsa James Ellroys "..En blodröd måne..." Ingen dag är den andra lik. Just nu, framåt åttatiden accepterar jag livet.

Detta är en dagbok, för det mesta har jag förbjudit mig att fördjupa mig i mig själv! Det känns egoistiskt, jag känner att jag borde bry mig mer om hur andra mår i stället.

Välkomstsidan